Lördagsmorgon.

Olivia tyckte att idag när det är Lördag är det onödigt att ligga och dra sig i sängen allt för länge. Klockan 05.30 kändes därför som ett väldigt bra klockslag för att väcka mamma på. Tack Gumman.

Nicklas ligger i vardagsrummet, på soffan, och sover. Jag sover i min kära säng i andra änden av lägenheten. Man skulle kunna tycka att det logiska i det hela vore att Nicklas hörde Olivia när hon vaknade och skrek för att hon ville hämtas, eftersom han ligger och sover fem meter från Olivias stängda sovrumsdörr. Men det fungerar inte riktig så i den här familjen, då Nicklas när han sover, inte hör ett skit. För att väcka honom krävs det mer än barnskrik. Oftast får man ruska honom och skrika samtidigt, då vaknar han efter ett tag.
Jag därmot vaknar väldigt lätt, idag vaknar jag när Olivia börjar jollra inne på sitt rum (vilket hon alltid gör en stund innan hon tar i och skriker), detta genom två stängda dörrar.

Det är väl tur att vi två är olika. Men ibland önskar jag att jag var lika lomhörd i sömnen som Nicklas. Fast det är väl bra att någon av oss vaknar när lillfia "ropar" på oss.

Jag och Olivia har nu avverkat frukosten för en liten stund sedan, nu sitter/står hon i sin gåstol och tittar på Teletubies. Det verkar som att det är jättespännande. Det ger mig lite frihet så att jag kan sitta här vid datorn.

Även om klockan är sjukt lite så känns det helt okej att vara uppe och njuta av den tidiga timmen. Det är lite extra skönt, eftersom jag vet att Olivia vill vila i vagen om ungefär en och en halv timma. Då kan jag gå och sova en stund igen. Det ser jag fram mot.