Tappat något.

Just nu känner jag bara för att uppdatera bloggen utan att jag egentligen har något att skriva om. Jag känner mig lite ur gängorna och det är inte lika roligt att skriva just nu.

Det enda jag går och väntar på nu är flytten. Jag vill få den överstökad. Det ska bli underbart att börja på en ny kula. Efter flytten är det min nya utbildning som jag är pepp på. Jag vill verkligen genomföra den. Jag vet dock att det kommer krävas mycket av mig. Dels måsta jag få ett lån till det, då varje termin kostar 49.000 kr... Den är inte csn berättigad på grund av att man så snart efter att man börjat studera den är utbildad Personlig Tränare och då är tanken att man ska börja arbeta som det efter tre månader på utbildningen.

Jag är helt sjukt pepp på denna utbildning, så jag ska göra allt för att lyckas med den. Jag tycker bara att det ska bli roligt. Jag vet att det kommer att krävas ganska mycket av mig, då jag måste plugga ett halvår hemma med att ha Olivia hemma större delar av dagen. Annars kommer jag inte få tjänstledigt från mitt nuvarande jobb.

Jag tänkte på en sak igår. När jag tidigare har tänkt på att behöva lämna Olivia på dagis, för att jag ska börja jobba igen, har jag kännt fullständig panik. Jag har inte velat lämna henne där. Nu har jag tänkt efter och inser att det inte är för att jag inte vill lämna henne, det är för att jag själv inte vill gå tillbaka till det jobbet.
Nu när jag känner att jag är pepp på den här utbildningen och vet att jag kommer behöva ha Olivia på dagis för att klara av den så känner jag inte alls samma panik. Då tycker jag snarare det är roligt att Olivia förmodligen kommer börja dagis tidigare än det från början var tänkt.