Vi kan beskriva händelsen som en katastrof. Om man ser det ur Olivias ögon.
Utan sin "nanin" vägrade hon både sova middag och för natten. Hon har nog aldrig gråtit så mycket någonsin. Först klockan 23 somnade hon igår, efter att ha varit vaken i närmare 15h. Vilket är mycket med tanke på att hon oftast är vaken max 6h i sträck.
Idag gick vi, trots min feber, i deras fotspår i hopp in att hitta kaninen.
I kassan på ICA City frågar vi snällt om de inte har hittat en gosekanin.
-Tyvärr inte.
Vi börjar gå hemåt, då personalen i kassan brevid frågar vad det var för ett gosedjur. Vi svarar och beskriver Kaninen.
- Den Kaninen sitter uppe vid våra datorer!
Olivia sken upp som en sol när hon fick syn på sin kanin. Mitt eget hjärta blev otroligt lättat, för min dotters skull.
Nu sover hon som en stock, med Kaninen i ena handen.
Published with Blogger-droid v1.6.7
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar