onsdag 21 december 2011

Ibland får jag bara lust att skriva allt mellan himmel och jord.
Idag är en sådan dag.
Jag varnar redan nu att detta inlägg kan komma att bli fullkomligt ologiskt, späckat av stavfel eller meningsbyggnadsfel.

Jag känner bara för att låta fingrarna löpa över tangenterna i hopp om att hinna fånga de alla tankar som fladdrar runt innuti min luddiga hjärna.

Jag njuter för stunden i min ensamhet till skenet av en adventsljusstake, julgransljus, och sju till olika sorters stearinljus. Det blir väldigt mysigt här på övervåningen när man tänder en massa ljus. Det enda är att jag vill ha några till i någon passande anordning framme på tv-bänken, det skulle bringa till än mer myskänsla över hela rummet.
Utöver att njuta av ljussken och snövita träd utanför fönstret så lyssnar jag på bra (och dålig) musik från årets Musikhjälpen som jag lagt in i en spellista. Jag hoppas på detta vis kunna hitta några nya favoriter.

På tvn slänger jag ibland ett öga på Biggest Looser. Det programmet stör mig en aning. Lika mycket som jag fastnar för det, och deras otroliga förvandligar av kroppar, lika mycket önskar jag att jag inte tittade på det. För att det får mig att må dåligt (på falska grunder?).
De går ner så jävla mycket kilon i veckan att man själv önskar att man kunde göra samma sak. Vissa stunder sitter jag och önskar att jag också "kunde" rasa i vikt. Sen slår klokheten in och jag inser att det nog inte är så hälsosamt att göra den drastiska förändring som de faktiskt genomgår. Vem fan mår bra om man går ner 76kg på 13 veckor?
Jag väger "bara" 80 kg, jag har alltså blivit av med 3 kilo. Det är ett antal kvar. Det får ta ett år om det så vill. Så länge som det inte är ohälsosamt.

Just nu är det nog vikten, eller inte vikten i sig. Utan känslan av att vara mig själv i en kroppsform som jag inte känner igen. Jag minns när jag var på "topp" och allt jag då kunde göra. Kommer jag dit igen är jag överlycklig.

Mitt mål är att vara där igen efter sommaren. Jag hoppas att det är realistiskt. Det känns realistiskt och som ett mål som jag kan uppnå.

Jag har börjat "skola in" Olivia på att kunna följa med mig på gymmet. Om det funkar så kommer allt att bli mycket enklare.
I mellandagarna är jag ledig. Är faktiskt ledig i hela 15 dagar. Dessa ska spenderas genom att umgås med min dotter, träna och besöka släkt och vänner.

Nu kom min mat. Det var tur för jag är hungrig.

Inga kommentarer: