Nu jävlar!

I lördags spelade vi innebandymatch. Som vanligt är det fantastiskt roligt. Jag förstår inte varför jag väntade tills jag var 25 innan jag började med den härliga sporten på "allvar". Bättre sent än aldrig dock.
Vi vann den matchen, en förbannat härlig vinst mot ett stöddigt och tempramentsfyllt u-lag. Det är extra skönt att vinna över dessa lag som blir lättirriterade och därefter är allt annat än sportsliga.
Den matchen fick jag dessutom spela på en för mig ovan position, center. Tur att jag var på mitt bästa spelhumör och kände i hela kroppen att det inte spelar någon roll vart jag spelar, jag är med för att ge 110%. Vilket jag fortfarande känner av i stort sett hela kroppen.
Nu kan jag inte annat än längta till nästa match, hoppas verkligen att jag kan (och får) vara med på lördag.

Jag sitter just nu och funderar på om jag ska ta och ge mig upp tidigt imorgon för att hinna ta en promenad innan jobbet. Det vore skönt att vara rejält vaken när jag kommer till jobbet. Det som talar mot det är kylan ute och den tidiga tiden som den i så fall kommer att infalla. 06.30...  Det är mer intressant att åka till gymmet i så fall, det är inte lika kallt, men ändå precis lika tidigt. Just nu är jag väldigt pepp på det. Får se hur jag känner om några minuter. Alternativet är att göra ett härligt balansbollspass här hemma i vardagsrummet under kvällen.
Något av de tre alternativen ska bli av. För jag har bestämt mig, jag ska komma igång med träningen på allvar igen. Nu jävlar finns det inga ursäkter, bara valmöjligheter och hårda straff (?) om jag skippar ett träningspass.