Träningsfreak?

I torsdags börjat inkallad som stand in för mitt fotbollslags målvakt som var krasslig. Det blev 90 minuter spel för min del. Och vilken match jag gör! Trots förlust så kan jag vara vördigt nöjd. Gör ett par tabbar visserligen, men utöver dem känner jag att jag kan vara mer än nöjd med den matchen. Räddade ett antal frilägen! Det var riktigt roligt, sådana dagar vill jag börja spela fotboll på riktigt igen. Men inte som utespelare där har jag tappat suget helt, men som målvakt är det riktigt roligt.

Efter den matchen har jag varit på gymmet två dagar i rad. Igår var en sjukt bra träningsdag. Sprang 40 min på löpband och 40 min funktionellstyrka på gymmet. Helt underbart pass!
Idag åkte jag innlines till jobbet, efter jobbet tog jag en omväg på en mil hem. Känns fantastiskt!

Saknad

Det är en förbaskad tur att jag jobbar kväll idag. Annars hade jag fasen inte pallat med idag.
Olivia väckte mig vid 8.30 och då utbröt ett mysigt kramkalas! Som jag har längtat efter det i helgen som varit. Det har stora delar gått väldigt bra att vara bortrest. Jag har haft det sjukt bra, och mina underbara vänner i laget har stått för en bra underhållning och på så vis har mina tankar på saknad hållts i styr. Jag trodde faktiskt att det skulle vara jobbigare att vara borta. Det hade säkerligen varit om det inte varit för laget.

I fredags vid 15-tiden tog laget två hyrbussar upp till Västerås för att spela lagets första cup. En härlig resa på fyra timmar längsmed E20, vilket inte är Sveriges roligaste väg.

Äh skit samma orka berätta hur helgen gick till och i vilken kronologisk ordning allt hände. Jag tar bara och förmedlar tankar och funderingar som kom upp under helgen.

Lagets största snackis blev nog att alla "fjortisar" ska ha sina shorts uppvikta så att de är kortare än volleybollspelarnas "cykelbyxor". Varför? Inte en jävla aning. Det ser bara dumt ut. Enligt mig.
Att dessa tjejer sedan innan läggdags går runt med ännu kortare shorts eller inga shorts alls(!) tillsammans med en tshirt som slutar precis under rumpan på kvällarna i korridorerna utanför sovsalarna, bara för att småkillarna ska lägga märke till dem. Om alla går runt så lägger de inte märke till dig. Du ser ut PRECIS som alla andra. Du är bara ett blont hår, en rumpa och ben. Thats it!
Jag förstår givetvis att det har med självkänsla, självförtroende och en konstig bild på idéal från samhällets sida.

I söndags hade vi match kl 06.50. Med andra ord var det uppstigning vid 05.00 och vi var redo för uppvärmning 06.30. En motspelare kom till matchen lika hårt sminkad som om hon skulle ut på krogen. Hur fan orkar man gå upp så pass tidigt att man hinner sminka sig innan en match som börjar så tidigt? När gick hon upp 04.00? Helt galet. Och jag kan inte annat än skaka på huvudet.

Nu hinner jag fasen inte skriva mer, jag måste gå till jobbet.
Vilket jag hoppas jag orkar med då jag tagit igen en del sömn under dagen. 23-8.30 och 11-15.

Brons!

Cup med innebandyn i helgen som var. Vi tog brons! Nu har jag dock ont överallt. Längre inlägg en annan gång. Nu ska jag sova. Varit vaken sen 05.00, det är söndag. God natt.

Bezzerwizzer

 "Jag tävlar hos Sanna om familjespelet Bezzerwizzer+ familj ifrån Bezzerwizzer." 

Sporty

Det är mycket sport i mitt liv just nu. Den här veckan har det varit innebandy på tisdagen och onsdagen. Torsdagen bjöd på fotboll. Imorgon (lördag) är det åter dags för fotboll, i form av ett litet träningsläger. Nästa vecka är det samma visa igen. Tisdag och onsdag, innebandy, torsdag fotboll, sen på fredag, lördag och söndag är det innebandycup i västerås. Bla bla bla sport hur som helst.

På grund av detta tycker jag att det passar utmärkt med en liten youtubefilm om just sport. 

Äntligen Penicillin!

Olivia har haft hosta sedan ett bra tag tillbaka. Det första uppenbara blogginlägget om hennes hosta hittade jag när jag letade genom bloggen tidigare idag och det var daterat i början av oktober i höstas. Med andra ord har hon haft den förbaskade hostan i minst fem månader. FEM MÅNADER! Det är ungefär 1/4 av hennes liv.
Under dessa månader har vi uppsökt läkare minst fyra gånger för just hostan. Alla gånger har läkarna sagt att det bara är något som retar henne i halsen, att det snart går över och att det är vanligt att små barn har hosta länge. Vi eller snarare jag har dessutom varit i kontakt med 1177 minst åtta gånger och frågat bland annat om hur länge hon kan hosta. För fem månader kan väl inte vara normalt?

Igår ringde jag VC för att hon hostat mer än tidigare och dessutom varit ovanligt trött i ett antal dagar, samt att hon kräkts upp slem två gånger under påskhelgen. Svaret: ring igen imorgon, blir det akut ring 112 för vi har inga läkartider kvar idag... 
Okej?!
Idag ringde jag igen och överdrev hennes symptom lite grann (förlåt) men jag var så jävla säker på min sak. Hon skulle inte få komma in om jag inte gjorde det och jag kände det på mig att det inte bara var vanlig liten hosta. Jag visste det i morderssjälen att hon behövde annan vård än hostmedicin.

Den här doktorn lyssnade faktiskt på vad jag hade och säga. Dessutom tog hon hänsyn till hur länge Olli faktiskt hade dragits med denna hosta. Vips fick vi ta nya prover och relevanta prover, inte bara blodprov. Utan även en mängd prover i hals och mun. Tack. 


Nu har Olli äntligt fått penicillin mot sin hosta! Det tog ett tag...
Skam den som ger sig, och jag lovar jag ger mig aldrig när det gäller min underbara dotter! 

Natti natt

Efter en förbaskat rolig innebandyträning med en del täckande av skott (läs: nya blåmärken) och en dag som annars handlat om vab av Olivia är det nu dags för sängen.
Till detta sänggående tänkte jag ta en titt på ett halvt alternativt ett och ett halvt avsitt av Gilmore Girls som jag började titta på igen nu efter att jag sett absolut sista avsnittet av One Tree Hill. Varför börja på en helt ny serie? Kanske snart.
Efter detta är planen att jag ska ta mig igenom någon sida i min bok, brukar bli ungefär två innan jag somnar.

Det är min plan. Vi får se hur det blir med den.

Over and Out.

Ny hobby

Jag och Olivia har en ny hobby. Mata fåglarna i parken. Igår var vi vid Ramnasjön, där är det behagligt att mata fåglarna. På grund av att det är staket mellan där fåglarna är och där vi står så kommer de inte så nära, dessutom är det mest änder som är där och de håller sig gärna vankande på marken.
Idag har vi varit ute i Stadsparken och matat fåglar. Där finns det inga staket. Dessutom finns där duvor, måsar och kråkor/skator. De är giriga! Och väldigt närgångna! En annan som är lite rädd för flygande fåglar höll på att få panik när fåglarna flög upp och satte sig i barnvagnen medan Olivia satt och garvade.
Vad gör man inte för att underhålla sitt lilla barn? Kanske att jag lär mig bli bekväm bland flygande fåglar.

Hicka.

Orkade aldrig med att sitta med någon ny layout till bloggen.
Istället blev det en ny bakgrund till jobbdatorn.

Nu sitter jag här med världens hicka. Inte okej när man har telefonjobb.

Jobbar

Det är inte mycket att göra på jobbet idag.
Skönt på sätt och vis. Men förbaskat långtråkigt.
Jag passar på och leker lite i ett program för att återigen göra om med min blogglayout som jag aldrig blir nöjd med.

Inte mycket mer att säga än så.