måndag 22 november 2010

För ett tag sedan läste jag ett inlägg i någon blogg om en tjej som nyligen fött barn. Hon var vid tillfället ca 20 år om jag inte minns helt galet.
Det enda som inlägget handlade om var i princip att hon älskade sin dotter, givetvis. Men att det inte var värt besväret...
Jag vet inte vad jag tänkte i det ögonblicket, men jag tyckte det var en väldigt konstig värdering.

Anledningen till att hon kände att det inte var värt besväret var att hon påstod att hon aldrig mer skulle kunna gå i bikini på stranden!? Vad sjutton är det för konstig värdering och inställning? Det är väl klart att hon kan gå i bikini! Det är klart att om hon vill kan få tillbaka den platta mage (om hon nu hade en sådan innan graviditeten) som hon hade tidigare, med lite vilja går allt.
Dock kan det ta tid. Det kan jag skriva under på.

Dessutom undrar jag hur mycket det är värt att kunna gå i bikini jämfört med att kunna umgås och se sitt barn utvecklas.

Nu läste jag ett nytt inlägg av henne. Då skrev hon att om hennes mage inte har blivit "fast" igen inom fyra månader (ett år efter att barnet fötts) så kommer hon boka in en operation för att fixa det...

Jag blir bara mörkrädd för hur folk prioriterar. Visst man ska må bra över sig själv men det går att fixa på andra sätt än att låta en doktor skära i ens kropp.
Jag tror och är helt säker på att det går att fixa med träning. Helt säker. Jag ska visa det.

Inga kommentarer: