Inatt sover Olivia i sitt rum, för första gången.
Det kräver sin man, eller kvinna i det här fallet.
Nattningen gick bra, trots att hon protesterade i ca 20 minuter innan hon somnade strax innan 20.00.
Hon sover fortfarande, hon brukar vakna när jag eller Nicklas går och lägger oss (han lade sig för 30 min sedan). Hon är då gnällig och vill ha mat. Vi har väl hittills inte varit allt för konsekventa gällande det. "Allt för att få henne tyst" har mer varit vår melodi. Vi vet att hon av en så liten slurk som 30 ml somnar om inom 3 minuter.
Jag har känt att mina krafter börjat ta slut. Jag klarar mig inte längre på att stötsova.
Min kropp skriker efter nätter med längre sömn. 2h i stöten, klarar man ett bra tag men man orkar inte med det sociala livet på grund av det. Inte jag i alla fall.
Jag ska erkänna att min sömnbrist gör att jag inte orkar ta mig för mycket mer än att träna max 2h per dag. Jag skulle för Olivias skull vilja ha ork att gå till Öppnaförskolan, gå promenader med andra mammor och deras barn. Allt för att Olivia ska få träffa barn i sin ålder och utvecklas lite mer på det socialaplanet och skaffa sig bebisvänner.
Nu hoppas jag på att vi snart lär oss att sova nätterna igenom, det vore skönt för hela familjen.
Någon som har några konkreta tips på hur det kan gå till?
Jag har väl några verktyg i mitt bagage men tips får man aldrig nog av!
Jag känner att jag måste få lite mer sömn, innan jag tappar tålamodet och gör något dumt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar