De gjorde det vanliga, vägde, mätte och tog huvudomfånget. Utöver det så kollade de hennes "skills". Kan hon greppa saker. Följer hon med blicken. Vänder hon sig mot ljud. Är hon intresserad av att folk pratar med henne. Jollrar hon. De kollar synen. Lungorna. Hjärtat. Hur benen ser ut. Hur ryggraden ligger. Och säkert något mer som jag glömt.
Det kan helt enkelt jämföras med en besikting av sin bil. Förutom att du här inte får underkänt och körförbud.
Olivia klarade sin besikting med orden "en perfekt bebis". (STOLT!)
Hon väger nu hela 6760 gram, är 67 cm lång och har ett huvudomfång på 44 centimeter. Hon följer sina kurvor aldeles perfekt. Hon ligger visserligen under "medel", vilket hon ska göra då hon är förtidigt född.
Det enda som stör mig är att de varenda gång frågar mig om jag fortfarande ammar. Hallå personalen, jag har inte ammat på ett halvår! Jag slutade med det på grund av all morfin och andra roligheter som jag fick på grund av smärtan mot gallstenen.
Idag fick jag förklara två gånger (!) att jag inte längre ammar, hon får fast föda, jag har inte ammat på grund av gallstenen som jag råkade ut för. Innan dess har jag förklarat det minst fem gånger, det står i Olivias journal, mitt framför deras ögon. Varför ska jag ett halvår senare behöva förklara mig, igen?
Skit samma.
Olivia var hur som helst duktig och charmade doktorerna (vår doktor och hennes praktikant) och BVC-sköterskan. Hon satt så snällt och lekte med de leksaker som hon blev tilldelad och på frågan "jollrar hon" som var riktad till mig hann jag inte mer än att säga "jaa..." innan Olivia själv tog till orda och jollrade glatt i flera minuter. Det var säkert något jätteviktigt som hon hade att säga till dessa doktorer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar