Igår gick jag och lade mig strax innan 22, låg och läste ett tag innan jag släckte lampan för att sova vid 23. Jag somnade gott men blev genast väckt av en liten röst från rummet bredvid. Olivia ville inte sova, kunde inte sova. När dessa nätter kommer brukar jag ta upp henne låta henne vara i famnen en stund och lägga ner henne igen. Då brukar hon somna.
Inte inatt. Jag gav henne välling. Vyssade henne lite till och lade henne igen.
Hoppades på att få sova. Men den lilla rösten fortsatte att vara missnöjd och väldigt vaken.
Tog med henne upp på övervåningen och lät henne göra vad hon ville en stund. Stunden blev allt längre. Mina ögon allt tröttare och jag kände nästan i hela kroppen hur rödasprängda de var av trötthet.
Klockan 04.30 fick jag henne äntligen i säng. En halvtimma innan det att Nicklas väckarklocka skulle ringa. En och en halv timma innan min skulle ringa.
När jag sedan vaknade av min väckarklocka trodde jag att det var ett skämt. Jag har aldrig någonsin kännt mig så fruktansvärt trött. Aldrig. Men Olivia skulle till dagis, på vägen dit kräktes jag två gånger av utmattning, antar jag. Nu är jag hemme från jobbet då jag känner mig både febrig och utmattad, detta utöver gårdagens halsont och magont.
Jag vet inte hur jag skulle kunna lyckas att vara trevlig mot närmare 100 kunder på jobbet när jag knappt kunde presentera min sjukdom på jobbets "sjuklur".
Nu har jag åtminstonde sovit en stund på förmiddagen. Känner mig inte alls lika utmattad och febrig längre.
Men det behövs mer sömn. Men först en portion frukost/lunch. Min mage kurrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar