måndag 6 februari 2012

Sånt är livet.

Jag svär till varje gång det händer.
Man gör dig redo för sängen. Lyfter täcket och förväntar sig en skön mjuk madrass. Man möts istället av knöliga partier bestående av plastbestick och Duplobitar.

Jag har mina aningar om vem som är ansvarig för de upprepade händelserna. Personen som utför dessa onda handlingar har dock ingen aning om konsekvenserna och att jag varje gång det händer säger, eller åtminstone tänker; rackarns lilla knasfibblig. Sen ler jag och skakar å huvudet, just för att jag kommer på hur liten och söt mammas lilla älskling är.

Inga kommentarer: