Trött fast ändå inte

Jag har jobbat sju dagar i sträck. Så måste erkänna att den här helgen är sjukt efterlängtad.

Jag är flummig och mentalt trött. Igår och idag har jag gått på någon mental reservtank och varit otroligt glad och nöjd med livet.

Vilket jag tror beror på att jag kommit igång ordentligt med min träning igen.
Det känns fantastiskt. Endrofinerna flödar och jag känner mig piggare i kroppen än jag gjort på länge.

Likaså känns det fantastiskt att det går bra på jobbet. 

Jag har den här månaden som mål att få ut min provision. (Och fortstätta att få ut den varje månad.) Vilket jag tror kommer att bli fullt möjligt. 

Det är några få justeringar som behöver göras men jag är jävligt nära mitt mål. Det känns bra. Det finns otroliga personer på jobbet som hjälper till med att coach, stötta och motivera. Vilkte känns underbart och bara fantastiskt bra.
Nu gäller det bara för mig att fortsätta på samma spår, helst öka resultaten till det bättre, på så vis kommer jag inte bara få ut provisonen jag kommer dessutom få en bra provision. 

Imorgon kommer min bror och hans fru på en kort visit, utöver det har jag inget inplanerat utöver ett besök på gymmet och en långpromenad, vilket jag kommer njuta av till fullo. 

Till skillnad från många andra är jag inte det minsta intresserad av att sova bort hela dagen. Jag vill ta till vara på den. Vakna utvilad, vilket jag oftast gör runt 7.30 och sedan ägna dagen åt sådant jag gillar. Med andra ord familjen, främst Olivia, och träning. Underbara efterlängtade lediga dag(ar)!