Lusten att ta upp böckerna och börja studera har funnits hela tiden.
Jag vågar inte.
Det hela handlar om rädsla. Jag är rädd för att det ska väcka många elaka minnen om perioden som var då. Det är något jag inte vill. Visst vore det skönt att kunna avsluta det jag en gång började med. Men det ligger som ett lock över mig, det känns övermäktigt.
Kanske borde jag ta tjuren vid hornen och i alla fall höra efter vad som finns att göra. Men jag vet att det är mycket. För mycket. Allt på grund av att någon annan tog för mycket energi av mig. För att all min energi lades på hans skit! Det gör mig idag förbannad. Samtidigt som jag på någotvis är glad (fast glad är fel ord) över erfarenheten.
Jag skulle vilja avsluta min utbildning.
Det enklaste vore att ringa Örebro Universitet och stämma av vad som finns att göra, därefter försöka göra det i min takt hemifrån. Något annat är inte tänkbart när jag har lilla Olivia att ta hand om.
Ett annat alternativ är att börja studera något helt nytt. Och på såvis undvika att riva upp gamla sår. Någonstans inom mig själv vet jag att jag någongång måste ta tag i mina kvarvarande studier på Örebro Universitet. Jag vill, trots all eventuell smärta, ta mig igenom det jag startat. På något vis få ett totalt slut på det hela. För han är inte värd att slösa bort en hel utbildning på.
Funderar på att ta tjuren i hornen redan imorgon. Det vore skönt att släppa den stenen. För tro det eller ej men det är tungt att gå och bära på vetskapen om att jag lät honom förstöra min utbildning... Idiot.
Ett tredje alternativ är att sikta uppåt inom det företag jag redan jobbar. Något jag egentligen faktiskt vill. Men jag är inte jättesugen på att börja så "långt ner" när jag kommer tillbaka efter mammaledigheten, om lite mer än ett år.
Det finns helt enkelt saker att fundera på gällande utbildning. Lite för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar