I mitt huvud fungerar allt på ett sätt men ska jag utföra det på planen blir det på ett helt annat. Jag blir så irriterad på mig själv. Borde släppa på kraven jag har på mig själv och börja lira för att det är kul.
Mitt ständiga taggande och ständiga vilja att "krossa" motståndare finns där inom mig. Jag har bara förbaskat svårt att få ut det. Jag behöver känna glöden igen. Sluta fundera och bara börja leverera på det viste jag brukar. För att det är kul. För att jag vet att jag kan. Inte för att jag måste.
Problemet sitter i huvudet. Inte i kroppen. Visst har mina förutsättningar förändrats massor i och med graviditet och småbarnstiden, men det vet jag ju om. Det gäller "bara" att tänka om och ta fram det jag har att erbjuda mig själv nu. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag vill vara den där jobbiga jäveln som hela tiden är i ryggen på motstånarna och trycker till dem i tid och otid. Jag har blivit för snäll på planen. In och mosa bara. Det är det som jag saknar hos mig själv nu, bland annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar