Bruna Bönor.

Igår spelade jag min fösta match med mitt nya lag, FC Kabel Åttio. Där vi damer kallas för Bruna bönor. Som kanske kan utläsas av namnet så är vårt fina matchställ brunt. Väldigt orginellt.

Hur som helst. Idag är jag så jädrans seg i benen, de är tunga som bly. Vilket inte alls är konstigt med tanke på att jag inte spelat på naturgräs på säkert tre år, om inte mer. Dessutom var det över ett halvår sedan som jag spelade match utomhus senast, innan dess var det ytterligare ett år. Inte konstigt att det känns idag.

Men det är värt all smärta att få (och kunna) spela matcher igen. Vad jag har längtat efter detta!

Igår mötte vi ett av de få lag vi har ovanför oss. Vi låg inför matchen på tredje plats och våra motståndare (Töllsjö) på andra. Vi kom dit med ett starkt självförtroende och mycket vilja och åkte därifrån med en vinst. Med hela 0-4! Jag stod i min debut för en assist och ett gult kort efter en illa vägd glidtackling. Har fina dobbmärken på vänstra knät efter det. Blåmärket som börjar synas nu ser ungefär ut som ett avtryck från en rådjursklöv (mycket viktig information).

På onsdag är det dags igen. Då är det serieledarna som står för motståndet. Det ska återigen bli underbart att komma ut på planen. Att det är serieledarna vi möter skrämmer inte mig, inte ett skvatt. Det ska snarare bli roligt att tvåla dit dem också.

Jag är taggad på fotboll. Så jävla roligt.
Visst kommer jag sakna mitt förra lag. Men det är så väldigt härlig stämning i det här laget så jag tror inte att det är några problem att få mitt hjärta att klappa stenhårt för brunt (också).