Jag lever

Nu har det varit lite mycket ett tag. Stockholm förra helgen och jag hann knappt komma hem innan det var dags för min lillasyster att ta studenten och gå på avslutningsbalen. Allt detta skulle givetvis fotograferas, vilket jag har gjort. Så nu finns det närmare 1.000 bilder från Studenten i onsdags och balen igår. Så det kanske finns något bra kort?

Idag har jag gjort mig själv stolt. Jag hade tagit med min cykel till mina föräldrar (där jag och Olivia sov inatt), för att jag tänkte att jag kunde ta små cykelturer med pappa eller på egenhand för att se hur det ser ut runtomkring där de bor. Jag har inte varit runt så mycket i de där skogarna som de flyttade till för ungefär 3 år sedan. Det jag försöker komma fram till är att jag idag på förmiddagen spontant kände för att ge mig ut på en liten runda.

En timma senare kom jag hem och tänkte att jag cyklat ungefär 15 km. När jag tittar på min gps, inser jag att jag cyklat hela 24 km. Det på 60 minuter! Jag är så galet imponerad av mig själv. För några veckor sedan var det omöjligt för mig. Då körde jag runt milen kortare på samma tid.
Det är underbart när man plötsligt inser att träningen ger resultat. Nu är jag sjukt pepp på att cykla mer!