Jag blir lika förvånad varje gång som hon kommer staplande på sina små ben. Jag blir orolig varje gång som jag inser att jag "glömmer av" att hon kan gå och upptäcker att hon inte alls är där jag lämnade henne.
Det är sjukt härligt att hon utvecklas och "har blivit mobil". Men det finns ett par nackdelar.
- Man vet aldrig vart hon tar vägen.
- Fjärrkontroller har en tendens att förflytta sig och ligga på diverse konstiga ställen, så som blomkrukor.
- Mobiltelefonen finnes allt mer ofta i leksakslådan eller under soffan.
- Dörrar verkar öppna sig själva.
I största allmänhet är det väldigt trevligt med en ettåring som springer omkring. Det är dock inte så roligt att denna varelse leker "gömma-saker" utan att man är medveten om det och att hon sen inte kan tala om vart de är. Jag antar att jag får bli mer uppmärksam. Eller skaffa mig någon apparat som hittar sakerna åt mig. Hum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar