Jag gör som jag vill, när jag vill och får jag inte som jag vill är det enda rätta att skrika. Högt. Och gärna i en skithög ton som jag får ont i öronen av, men det är det värt. För vet du? På detta vis får jag uppmärksamhet då de stora människorna vänder sig mot mig och undrar vad som försigår.
Många går att lura. Tårar (även de falska) får de flesta vuxna på fall. Jag är jättebra på falska tårar. Kan framkalla dem på nolltid.
Jag är också väldigt bra på att skratta, speciellt åt mamma. Det gör henne glad. Jag har kommit på att detta är något som fungerar på henne. Hon går inte att lura med min falska gråt. Hur hon gör förstår jag inte...för ALLA andra går på det. Hon måste vara ett geni, eller någonting.
Jag gillar att skratta med mamma, vi brukar hitta på en massa roliga saker på dagarna. Leka i lekparken, vara ute på promenader, gunga, sitta i gräset, kasta boll, rota i lådor, bläddra i tidningar och böcker och en massa andra helspännande saker.
Just nu älskar jag att gå, gå och gå! För jag har precis lärt mig detta. Jag ser mycket mer, kan komma åt roligare saker, men det bästa är nog att det går MYCKET snabbare än att åla. Det är jätteroligt att gå iväg en liten sväng i lägenheten och höra mamma ropa "Olivia, var är du?". Då brukar jag vänta lite, sen kommer jag gående med ett litet skratt.
Det roligaste jag vet är att öppna och stänga dörrar, men de stora gör det svårt för mig. De stänger dem hela tiden på något konstigt vis så att de inte går att öppna. Fast värst är nog att jag inte längre får gömma deras nycklar och plånböcker, de har flyttat sakerna från en låda till en annan mycket högre upp. Mamma! Jag når faktiskt inte dit! Så nu kan jag inte gömma nycklarna i pappas skor eller badkaret. Skittaskigt!
Ett annat helroligt sätt att få människor att se mig är genom att säga "hej" jag gör det hela tiden, överallt. De tittar på mig och ler och säger sedan hej och lite mer som jag inte riktigt förstår, men de är snälla och ler. Sen säger de att jag är söt. Det gillar jag!
Det bästa är att det är jag som bestämmer när det är dags att vakna på morgonen. Det gäller bara att prata tillräckligt högt inne i sängen, då kommer mamma eller pappa och säger godmorgon. Sen kramas vi en stund och det tycker jag är helmysigt. Det tror jag mamma och pappa gör också, för de kramas extra mysigt på morgonen och försöker hålla kvar mig så länge, men det vill inte jag! Nu är jag pigg och vill leka och de måste de förså, jag har mängder med saker att hinna utforska på en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar