Sjuhudraåttioen

Sjuhudraåttioen det är precis så många inlägg som jag har skrivit i bloggen, detta inräknat.

I detta nu sitter jag och pluggar. Vilket jag faktiskt njuter av. Jag tycker plötsligt att all denna kurslitteratur, termer, måsten, krav och skrivkramp är rolig. Jag ser ett mål med det hela och det är underbart!

Lite mer exakt så läser jag igenom mina gruppmedlemmars arbeten och texter, vilket är intressant men också jävligt irriterande. Inte för att de är dåligt innehåll eller ointressant. Men språket! Herregud.
Jag sitter och sammanställer ett arbete. Just nu liknar det mer korrekturläsning. Allvarligt så funderar jag på om vissa av dessa personer som skrivit texterna ens har läst vad de har skrivit. Det är fel ändelser, särskrivningar, punkter som saknas, brisk på styckeindelning, istället för på kan det stå i, en blir ett och så vidare.
Hur man skriver på en blogg är en sak, hur man talar en annan och hur man skriver i en inlämningsuppgift till högskolan är en helt annan sak.

Jag måste erkänna att jag i detta nu känner mig som en svensklärare i mellanstadiet just nu.

Men jag ska inte klanka ner på en så förhållandevis liten (?) detalj med tanke på hur mycket arbete mina kära gruppkamrater har lagt ner på att söka efter information för att kunna fixa fram dessa texter.


Nu när jag har gnällt av mig lite så kan jag återgå till min ofrivilliga korrekturläsning.

(PS. Jag vet att jag inte är jättebra på att läsa genom mina egna blogginlägg och att det förmodligen kryllar av stav- och grammatikfel, men det ska åtminstonde inte lämnas in till någon proffesor på någon högskola. Jag vet att jag inte är felfri i stavning, dock irriterar det mig om jag läser det i en inlämningsuppgift. Plus att jag vet att man blir lite hemmablind med sin egen text, det är inte enkelt att hitta felen. Så slut på klagan, åter till böckerna.)