Inte som jag tänkt mig.

Nicklas jobbar, jobbar och jobbar lite till just för tillfället.

Flera dagar i veckan blir han erbjuden att jobba extra. Just nu är det ofta 06-19.30 som är hans arbetstider.

Jag unnar Nicklas att jobba så mycket som han får göra, vi behöver det för att han ska öka sina chanser till att få en fast heltidstjänst. Vilket vi inte är det minst oroliga för att han inte kommer att få. Speciellt inte med tanke på att flera "avdelningar" på hans jobb är och rycker i honom för extrajobb, det verkar som att de har en liten tävling om vem som kan få Nicklas att jobba för dem. Med andra ord tror jag att de ser lite för mycket värde i den klippan än att låta honom gå.

Dessutom är det ju väldigt skönt att få in lite extra pengar.

Dock är de många arbetstimmarna inte bara positiva, det finns några negativa sidor också.

Nicklas ser knappast mig eller Olivia på vardagarna. Olivia ser han faktiskt inte alls. Då hon vaknar efter att han gått till jobbet och lägger sig innan han kommer hem.
Själv får jag offra min träning. Visst det finns andra sätt att träna på, just nu får jag ägna mycket tid till att gå långpromenader med barnvagnen. Ska även pumpa upp alla däcken på jogging-/cykelkärran så att jag kan ge mig ut och jogga tillsammans med Olivia.

Idag införskaffade jag mig dessutom en pilatesboll, så att jag i värsta fall kan köra mer styrkeövningar här hemma.

Dock ser jag inte det som ett hinder, jag har helt enkelt fått inse att jag inte kommer att kunna schemalägga min träning, jag får köra spontant. Så länge jag varierar mig med styrka, cykel och jogging så kommer det att gå bra ändå.